Onebran: Staden som en duk

Giorgos Zafeiropoulos, känd under namnet Onebran, är född och uppvuxen i Patras. Sedan början av 2000-talet har han skapat konstverk på stadens väggar och förvandlat det offentliga rummet till en yta för uttryck. Graffiti var hans första uttrycksform, men med tiden utvecklades det till ett mångfacetterat visuellt språk – från storskaliga väggmålningar till tavlor, installationer och videoanimationer.

En konstnärlig resa

Han studerade grafisk design vid Vakalo-skolan och flyttade sedan till Aten, där han har bott och skapat under de senaste elva åren. Med åren har nya material, tekniker och former fått en plats i hans konstnärskap.

Ändå förblev kärnan densamma: ett ständigt sökande. Varje verk är ett experiment – en utforskning av rum, form och – framför allt – innebörd.

Konst som experiment och utforskande

Onebrans konst är inte frikopplad från verkligheten; tvärtom har den sitt ursprung i den. Människors beteende, stadsarkitekturen, skuggorna på gatorna – allt betraktas genom hans lins och återges för betraktaren i en ny form: som en kommentar, en fråga eller en subtil antydan.

Färg

I hans färgpalett dominerar ultramarinblått – en färg som han beskriver som sin favorit. Men varje färg har sin egen magi. Han dras ofta till ”dämpade” toner – jordnära, stillsamma nyanser som speglar en mer underliggande känslosamhet. Terrakottanyanserna från Flame är färger som han ofta återkommer till.

Musikens frånvaro i den kreativa processen

Till skillnad från många andra konstnärer föredrar Onebran att arbeta utan musik. Hans kreativa process kräver koncentration och precision – därför låter han sig omges av ljuden i sin omgivning. Stadens surr, knarrandet från en övergiven byggnad, ja till och med den absoluta tystnaden, blir hans naturliga ljudkuliss.

Filmen som visuellt ramverk

Filmen är inte bara en inspirationskälla – den är ett sätt att tänka. Filmer som *Trainspotting*, *La Haine*, *A Clockwork Orange*, *Dead Poets Society* och *Requiem for a Dream* fungerar som psykologiska och estetiska referenser.

Det som förenar dem: sociala spänningar, existentiell kamp och skönhet i förfallet.

Konst som en överlevnadsstrategi

För Onebran är skapandet ingen lyx – det är en nödvändighet. Det är den process genom vilken han tolkar världen, bryter ner den och bygger upp den på nytt. Det är ett sätt att existera – ett sätt att uttrycka det som inte kan sägas på något annat sätt.

Du kan följa honom på Instagram för att se mer av hans verk, eller besöka hans webbplats.